Hej hej! I det här inlägget tänkte jag skriva lite om de okontrollbara känslorna hos Ottilia. :)

Ottilas känslor är oemotståndliga, hon påverkas dessutom mycket utav Otto. Som till exempel även fast än hon inte gillar sin faster särskilt mycket så har hon en svag känsla av att hon trotts att gillar henne. ”Denna qvinna var ju Ottos moder! Bara denna omständighet gaf henne i mina ögon ett värde”. Detta citat är tagen efter allt Ottilia har fått reda på om Otto och fått reda på vem han verkligen är. Hon Älskar Otto så otroligt mycket att hon älskar allt som har med honom att göra!

När Ottilia är sjuk och ligger i sitt rum sovande kommer Otto in när hon vaknar och är oerhört kärleksfull mot henne, bara det får henne att plötslig bara glömma bort allt ont, "Kära Mormor! hur är det möjligt, att man från en sådan sorg, sådan qval, kan inom några timmar återgå till en glad, mild, förtjusande sinnesstämning, utan minne af hvad som varit, utan fruktan för vad som skall komma, utan besinning, utan eftertankar?"

Även Otto älskar henne obeskrivligt mycket så som man uppfattar det när man läser, men det får en att undra om han bara leker med henne eller om han verkligen är seriös. Ena sidan får han mig att tro att han verkligen älskar Ottila och att det är första gången han är kär på riktigt medan Maria bara var för ligg och Malvina för pengarna och maktens skull.

Men andra sidan får mig att tro att han är exakt likadan mot henne som han var mot dem andra, för när Ottilia var hos Maria och Maria berättade om Otto påminde det mig om hur han var och vad han sa till Ottilia. ”Ack, min goda, söta, nådiga Fröken, fördöm mig inte! Han var oemotståndlig för mig, arma, oerfarna kräk, som kom från landet förlidet år. O, min Gud, hvad han var god mot mig! Och hvad han slutligen lofvade mig mycket godt för mig och för – barnet!” Ganska exakt så är han mot Ottilia, så det får en att undra om han verkligen älskar Ottilia så mycket som han beskrivet det för henne eller om det bara är en endaste stor lögn det hela.

Vi hörs!