Hej hej! :)

Nu när jag läst lite i boken tänkte jag sammanfatta vad som hittills hänt i boken, hur den inleds, och vilket intryck jag får av meningarna, samt välja ut ett citat som jag tycker beskriver något viktigt som boken hittills handlar om!

Boken är skriven som om Ottilia har skrivit denna bok till sin mormor för att berätta om vad som hände henne under tiden som hon reste till Stockholm och är därför skriven i första person. Detta ser man redan i de första få meningarna då hon summerar mormoderns tankar och ger vissa antydningar till att boken kommer vara sorlig och att hon som person kommer förändras mycket. Detta var ett ganska bra sätt att fånga läsare eftersom den bygger spänning inför fortsättningen.

Bocken börjar med meningen "Min goda, vördade, dyraste Mormor! Hvad du ser bekymrad ut! Många gånger om dagen säger du till mig: >Du reste bort en fyllig, rödblommig, yr och glad flicka, och du kommer åter, mager som en vindfläkt, blek som dödens lilja och tyst som dess ängel.> - Så är det ock, min goda Mormor! Det var det unga, glada hoppet, som reste ifrån dig; det är den bleka, färglösa, magra verkligheten, som återvänder." Eftersom boken börjar så undrar man vad som hänt. Det känns som att denna mening sammanfattar hela boken där hon som huvudperson kommer genomgå en mycket ohygglig tid på sin resa till Stockholm. Från en bra, lysande och fantastisk början till ett uselt slut.

Ottilia bor med sin mormor ute på landet. Hon beskrivs som en väldigt vacker tjej, då hon skriver bland annat ”jag prisade och tackade dig af själ och hjerta, som låtit lära mig Tyska och Engelska, så att jag kunde förstå, när man sade: ein hubsches Mädchen! Ja, wahrhaftig! Eller: Yes, very beautiful, very pretty! Detta förtjusade mig”. Sedan när hennes faster (Tante) från Stockholm kommer bestämmer hon sig för att ta med Ottilia hem för att presenter henne för bekantskapen, men i verkligheten vill hon "pryda salongen med den vackra flickan från landet", dubbelmoral??

Ottilia är en oerfaren 16 årig tjej, uppvuxen hos sin mormor på landet som blir helt fascinerad av allt nytt hon får se i världen utanför när hon gör sin entré i Stockholm. Hon får bo med de högre stånden och lära sig hur adeln beter sig. Ottilia beundrar Stockholm, samtidigt som hon börjar beundra viktigast av allt Otto då hon får se och lära känna honom! Otto är Ottilias kusin, fasterns son. Ottilia blir helt förälskad i Otto och faller för honom som hon beskriver som stilig, vacker, snygg, elegant, rena skönheten! ” Ej finns det en varelse så skön som han. Han är lagom lång, lagom smal. Hans panna är så ren, att man skulle tro det vara sjelfva sanningens och ärlighetens egen spegel. Och ögonen! Hans blick kunde vara himmel eller en dödsdom Hans mun var glädjens thron och allvaets tabernakel, det vill säga dit allvaret välsallan gick; men det kom dit, då var det skönare att se än all annorstädes. Ja, nu vet du kära Mormor, hur’ han ser ut, ty att tala om hans vackra näsa, hans penslade ögonbryn och välbildade händer…” Detta verkar vara hennes första uppfattning utav honom, vi får se hur det fortsätter... Boken heter ju illusioner, vilket man skulle uttrycka som: Ögat ser vad hjärnan vill se!

Ha det gött så länge!