Ända sedan Ottilia får reda på att Otto gjort Maria gravid, och är förlovad med den rika Malvina ligger hon riktigt sjuk i sitt rum. Otto försöker helatiden få tillbaka Ottilia genom att hitta lösningar så som att de kan fly och lämna allt de förflutna bakom sig. Men Ottilia lyckas motstå alla hans idéer trotts den starka dragningskraften hon känner till honom.

 

När Ottilia äntligen blivit friskare ska hon gå ut från sitt rum och äta middag med alla andra. Där hon träffar Otto och han "första gången, i andras närvaro tilltalade mig, utan att bruka benämningen cousine, och dessa ord vorro dessutom beledsagade af en blick, en blick, som icke kan beskrifvas, ty det var kärlekens, den glada, lyckliga, om andras blickar liknöjda kärlekens". Men plötsligt öppnas dörren och hennes faster kommer in med en man och en kvinna vid varsin hand, därefter hennes oncle in med en ung blond flicka och arla sist en ung man som hon vid första ögonkastet igenkänner, Alfred, Ottos barndomsvän. Då förstod hon att den unga tjejen var Ottos fästmö Malvina och hans blivande svärföräldrar. Mer hinner hon inte se innan det svartnar till för hennes ögon och hon vaknar upp fyrtiofem minuter senare uppe i sin säng med doktorn och Melida vid sida.

 

Än en gång faller hon in i sin sjukdom i ytterligare flera veckor. Hon får höra att Otto gift sig och flyttat till sin nyblivna fru. Melida är den enda som stöttar henne och alltid är där vid hennes sida oavsett vad tills Ottilia blir bättre och får åka tillbaka hem till sin älskade och goda mormor. Hon bestämmer sig för att kolla förbi hennes vän Maria, den fördetta kammarjungfrun och hennes bebis. Hjälpa dem med det lilla hon kunde om de vore bortglömda. Men det var dem inte, på grund av Ottilias hjälp med att skriva brevet.

 

När Marie måste ge sig iväg passar Ottilia barnet, "Jag lutade mig ned öfver barnet, och tusen tårar och kyssar egnades detta lilla ting, som jag skulle gifvit all verldens rikedom för att, utan blysel, utan vanära eller känsla af brott, rå om, kunna kalla mitt".

 

Plötsligt Öppnas dörren hastigt och Otto kommer in. Han faller vid hennes vid hennes fötter gråtande och vilar sitt huvud mot hennes knän men hon ber honom "snasa sig". Hon såg det som Guds vilja att de icke skulle skiljas åt utan ett farväl för hela detta liv.