"När man bara börjar att halka nedför en fasansfull brant, så går det allt fortare och fortare. Det är en sorglig men sann erfarenhet. Hvarken helsa eller förmögenhet kunna någonsin på detta sätt räcka till för Ottos återstående lif, och, sedan båda delarne äro borta, måtte då Gud i sin mildhet ingifva honom verklig, upprigtig, från hjertat kommande ånger! Det är allt, hvad jag nu merönskar den tomma bilden af honom, som jag älskade öfver allt annat, som jag en gång satte i bredd med min Gud, för hvilket jag äfven är straffad nog, då jag vid tjugo år sett alla mina illusioner smälta bort.
God natt, Mormor! Oljan i lampan varar icke många dagar till, det känner jag - med fröjd."

Det här är sista meningarna i boken. Hon säger att hon då vid tjugoårsåldern sett alla hennes illusioner smälta bort. Inget blev så som hon hade förväntat sig eller trott skulle ske. Utan hon fick se det verkliga tuffa livet. Hennes illusioner som smälte bort förblev en lärdom i hennes liv. Det blev bara värre och värre "När man bara börjar att halka nedför en fasansfull brant, så går det allt fortare och fortare. Det är en sorglig men sann erfarenhet." När det väl började slutade det inte att bli värre och värre, först att lämna sin älskade och goda mormor, sedan placeras där hon var tvungen att anpassa sig, dubbelmoralen, bli förälskad, då det visar sig att han redan gjort en tjej gravid, och är förlovad med en annan, sedan hennes sjukdom etcetera. Det blev bara värre och värre till slut hade hon fallit till botten och orkade inte mer. Eftersom Kristendomen var något stort och respekterat på den tiden, som dock inte är det idag så skulle man älska Gud över allt annat. Hon älskade Otto så otroligt mycket att hon satte honom på samma nivå som Gud. Hon tror därför att hon blev straffad för det och därför fick alla hennes illusioner bara förbli drömmar och istället fick hon ett hårt liv, "som jag älskade öfver allt annat, som jag en gång satte i bredd med min Gud, för hvilket jag äfven är straffad nog, då jag vid tjugo år sett alla mina illusioner smälta bort."

Hon avslutar det med "God natt, Mormor! Oljan i lampan varar icke många dagar till, det känner jag - med fröjd.", som jag tolkade att hon inte hade många dagar kvar i livet. Oljan höll på att ta slut och när den gör det slocknar ljuset, ljuset som då är hennes hopp och livet. Den höll på att ta slut och skulle inte vara i så många dagar till. När den skulle slockna skulle hon dö.